söndag
Okej jag ska egentligen inte deppa, asså vad är jag för en att gå och deppa EGENTLIGEN?
Eller så har jag "rätt" att göra det, det vet jag inte.
Men jag ska iaf klaga lite nu, varesig jag har "rätt" till det eller ej.
Det känns som att hur mycket jag än kämpar och stretar på så går allt ändå emot mig.
Och hur kul är det att fortsätta kämpa då, om det ändå går käpprätt åt helvete? Nää just det.
I mina dar så har jag hört många som har sagt att dom har ångrat grejer, å alla har ångrat olika grejer. En del av dom går och ångrar att de inte pluggade mer i skolan, och nu har jag blivit en av dom.
Gah alltså.
Jag ångrar att jag inte har ansträngt mig mer nu i gymnasiet.
That's it.
Men sen så är jag en helt annan person idag än jag var för 2½ år sen.
Men egentligen, pallar man gå och ångra sig när man ändå inte kan göra nåt åt det?
Jag har gått o ångrat mig o grubblat i 2 dagar nu o nu börjar jag tröttna för det känns meningslöst när jag ändå inte kan gå tillbaka o ändra..
Gjort är gjort, antar jag.
Gäller bara att försöka åtgärda konsekvenserna av mitt handlande - 3 ig.
KÄNNS JU FINT. men iaf. jorden har inte gått under men det har nog jag faktiskt. eller jag går iaf snart in i väggen.
Helgen har iaf varit nice.
Har varit i varberg på spa o sovit på hotell där med johan, det behövde jag, o han också skulle jag gissa.
ni vet, ibland vill man bara lägga sig under täcket och inte gå upp på typ 4-5 dagar. Thats me now.
Eller så har jag "rätt" att göra det, det vet jag inte.
Men jag ska iaf klaga lite nu, varesig jag har "rätt" till det eller ej.
Det känns som att hur mycket jag än kämpar och stretar på så går allt ändå emot mig.
Och hur kul är det att fortsätta kämpa då, om det ändå går käpprätt åt helvete? Nää just det.
I mina dar så har jag hört många som har sagt att dom har ångrat grejer, å alla har ångrat olika grejer. En del av dom går och ångrar att de inte pluggade mer i skolan, och nu har jag blivit en av dom.
Gah alltså.
Jag ångrar att jag inte har ansträngt mig mer nu i gymnasiet.
That's it.
Men sen så är jag en helt annan person idag än jag var för 2½ år sen.
Men egentligen, pallar man gå och ångra sig när man ändå inte kan göra nåt åt det?
Jag har gått o ångrat mig o grubblat i 2 dagar nu o nu börjar jag tröttna för det känns meningslöst när jag ändå inte kan gå tillbaka o ändra..
Gjort är gjort, antar jag.
Gäller bara att försöka åtgärda konsekvenserna av mitt handlande - 3 ig.
KÄNNS JU FINT. men iaf. jorden har inte gått under men det har nog jag faktiskt. eller jag går iaf snart in i väggen.
Helgen har iaf varit nice.
Har varit i varberg på spa o sovit på hotell där med johan, det behövde jag, o han också skulle jag gissa.
ni vet, ibland vill man bara lägga sig under täcket och inte gå upp på typ 4-5 dagar. Thats me now.
Auuuu
Hejsan
Jaha. Det var ett tag sen, en månad sen rättare sagt.
tiden ba flyger iväg lixx.
Nu för tiden kämpar jag som en gris med körkortet, det har inte riktigt gått som jag önskar att det hade gått men jag ger inte upp, jag ska ha mitt körkort!
Har iallafall klarat teorin, så nu kämpar jag för fullt med körningen och har om några dagar min 4:e uppkörning. Hej och hå. Annars är det skolan och kompisar och Johan som jag sysselsätter mig med som vanligt. Har ju just påbörjat min sista termin på gymnasiet, de är fett nice. Om lite drygt 4 månader är det min tur att ta studenten! Och den ska bli ett minne för livet, det kan ni vara på det säkra med.
Johan och jag har det bra, vi pussas och gosar som aldrig förr.
Btw så har vi 10 månader på fredag :)
Snart ett år, vilket förhoppningsvis innebär förlovning! Vi har pratat lite löst om det några gånger, båda tycker att det hade varit mysigt och kul att förlova oss, så vi får väl se hur det blir med det.
Mina tankar flyger o flänger i huvudet precis som vanligt, inga större förändringar där.
Fast jag blir bättre å bättre på att inte tänka så mycket, det är skönt och jag är stolt över mig själv för de framsteg jag gör med mig själv :) It's huge.
Men en sak satt jag på bussen och funderade lite över idag.
Det har med mitt ex Max att göra.
Tänkte på en grej.
Han låg ju inne i lumpen när det tog slut mellan oss och det var just den, lumpen, som var anledningen till att det tog slut. När han gjorde slut så sa han att han gjorde det för att han inte kände något för mig i veckorna när han var i lumpen, då tänkte han inte ens på mig, men sen på helgerna när han hade permiss och kom hem till mig så kände han allt det där som man känner för någon när man är ihop. Han var jättekär när vi träffades, men när han var borta så var jag det sista han tänkte på, han saknade inte mig någonting.
Men så, när han gjorde slut, så måste det väl ha varit jobbigt för honom med? Jag menar, att det tog slut? Med tanke på att han faktiskt hade känslor för mig när vi träffades.
Då måste väl han också fått jobba lite för att komma över mig så att säga?
Jag vet inte vart jag vill komma med detta men. Jag har ju kommit över honom till 150% och är kär i Johan, så.. Men ändå så ger det mig nåt av att tänka så, för då var det inte jag som blev hel-total-dumpad, utan det var liksom lite mot hans vilja egentligen, men han tyckte det var jobbigt att ha det sådär med känslorna så därför övervägde han att göra slut.
Vad tror ni? Om ni ens fattar vad jag svamlar om.
Well. Tankar försvinner aldrig, så är det, även om man har gått vidare och lämnat saker & ting bakom sig.
Jag håller på att brottas med den där jäkla sjukvården, en kurs.
Har alltid haft svårt för sådana ämnen i gymnasiet, trots att jag tycker det är intressant. Det har liksom alltid varit så himla mycket på en gång, och så himla svårt. Så därför har det inte alltid gått så bra för mig.
Just nu håller jag på att kämpa med ett omprov som jag har på torsdag, i just sjukvård. Det handlar om mag- och tarmkanalens sjukdomar, och det är väldigt stort och mycket. Men jag kämpar på, min ig-varning i ämnet gör mig något motiverad till att klara det.
Nähe ni, nu ska jag försöka få kontakt med min pojkvän som ligger i sängen och verkar ha slumrat till. Han sa att ljudet av mitt tagentskrivande var avslappnande och sövande, så jag gissar att han har somnat nu ;D
Aja yeaaaaah ha de'
Jaha. Det var ett tag sen, en månad sen rättare sagt.
tiden ba flyger iväg lixx.
Nu för tiden kämpar jag som en gris med körkortet, det har inte riktigt gått som jag önskar att det hade gått men jag ger inte upp, jag ska ha mitt körkort!
Har iallafall klarat teorin, så nu kämpar jag för fullt med körningen och har om några dagar min 4:e uppkörning. Hej och hå. Annars är det skolan och kompisar och Johan som jag sysselsätter mig med som vanligt. Har ju just påbörjat min sista termin på gymnasiet, de är fett nice. Om lite drygt 4 månader är det min tur att ta studenten! Och den ska bli ett minne för livet, det kan ni vara på det säkra med.
Johan och jag har det bra, vi pussas och gosar som aldrig förr.
Btw så har vi 10 månader på fredag :)
Snart ett år, vilket förhoppningsvis innebär förlovning! Vi har pratat lite löst om det några gånger, båda tycker att det hade varit mysigt och kul att förlova oss, så vi får väl se hur det blir med det.
Mina tankar flyger o flänger i huvudet precis som vanligt, inga större förändringar där.
Fast jag blir bättre å bättre på att inte tänka så mycket, det är skönt och jag är stolt över mig själv för de framsteg jag gör med mig själv :) It's huge.
Men en sak satt jag på bussen och funderade lite över idag.
Det har med mitt ex Max att göra.
Tänkte på en grej.
Han låg ju inne i lumpen när det tog slut mellan oss och det var just den, lumpen, som var anledningen till att det tog slut. När han gjorde slut så sa han att han gjorde det för att han inte kände något för mig i veckorna när han var i lumpen, då tänkte han inte ens på mig, men sen på helgerna när han hade permiss och kom hem till mig så kände han allt det där som man känner för någon när man är ihop. Han var jättekär när vi träffades, men när han var borta så var jag det sista han tänkte på, han saknade inte mig någonting.
Men så, när han gjorde slut, så måste det väl ha varit jobbigt för honom med? Jag menar, att det tog slut? Med tanke på att han faktiskt hade känslor för mig när vi träffades.
Då måste väl han också fått jobba lite för att komma över mig så att säga?
Jag vet inte vart jag vill komma med detta men. Jag har ju kommit över honom till 150% och är kär i Johan, så.. Men ändå så ger det mig nåt av att tänka så, för då var det inte jag som blev hel-total-dumpad, utan det var liksom lite mot hans vilja egentligen, men han tyckte det var jobbigt att ha det sådär med känslorna så därför övervägde han att göra slut.
Vad tror ni? Om ni ens fattar vad jag svamlar om.
Well. Tankar försvinner aldrig, så är det, även om man har gått vidare och lämnat saker & ting bakom sig.
Jag håller på att brottas med den där jäkla sjukvården, en kurs.
Har alltid haft svårt för sådana ämnen i gymnasiet, trots att jag tycker det är intressant. Det har liksom alltid varit så himla mycket på en gång, och så himla svårt. Så därför har det inte alltid gått så bra för mig.
Just nu håller jag på att kämpa med ett omprov som jag har på torsdag, i just sjukvård. Det handlar om mag- och tarmkanalens sjukdomar, och det är väldigt stort och mycket. Men jag kämpar på, min ig-varning i ämnet gör mig något motiverad till att klara det.
Nähe ni, nu ska jag försöka få kontakt med min pojkvän som ligger i sängen och verkar ha slumrat till. Han sa att ljudet av mitt tagentskrivande var avslappnande och sövande, så jag gissar att han har somnat nu ;D
Aja yeaaaaah ha de'
