emelitenme

Okej jag ska egentligen inte deppa, asså vad är jag för en att gå och deppa EGENTLIGEN?
Eller så har jag "rätt" att göra det, det vet jag inte.
Men jag ska iaf klaga lite nu, varesig jag har "rätt" till det eller ej.

Det känns som att hur mycket jag än kämpar och stretar på så går allt ändå emot mig.
Och hur kul är det att fortsätta kämpa då, om det ändå går käpprätt åt helvete? Nää just det. 
I mina dar så har jag hört många som har sagt att dom har ångrat grejer, å alla har ångrat olika grejer. En del av dom går och ångrar att de inte pluggade mer i skolan, och nu har jag blivit en av dom.
Gah alltså.
Jag ångrar att jag inte har ansträngt mig mer nu i gymnasiet.
That's it.
Men sen så är jag en helt annan person idag än jag var för 2½ år sen.
Men egentligen, pallar man gå och ångra sig när man ändå inte kan göra nåt åt det?
Jag har gått o ångrat mig o grubblat i 2 dagar nu o nu börjar jag tröttna för det känns meningslöst när jag ändå inte kan gå tillbaka o ändra..
Gjort är gjort, antar jag.
Gäller bara att försöka åtgärda konsekvenserna av mitt handlande - 3 ig.
KÄNNS JU FINT. men iaf. jorden har inte gått under men det har nog jag faktiskt. eller jag går iaf snart in i väggen.


Helgen har iaf varit nice.
Har varit i varberg på spa o sovit på hotell där med johan, det behövde jag, o han också skulle jag gissa.

ni vet, ibland vill man bara lägga sig under täcket och inte gå upp på typ 4-5 dagar. Thats me now.